tallingerzanden

Ja då är vi äntligen framme i Lappland och Lappeasuandos gästgiveri. Resan hit har varit helt fantastisk på många sätt, framförallt naturmässigt men också upplevelsemässigt. Efter Trondheim började ju de riktigt Norska vägarna och då snackar vi inte autobahn utan Norges STÖRSTA riksväg där man på många ställen inte kan möta en lastbil med husvagn! Serpentinvägar i blixthalka har varvats med tunnlar in och ur berg och vägen har ofta ringlat sig runt kanterna på alla fjordar vi passerat. Ja ni som varit här vet ju. Så mycket adrenalin som flödat när bilen knappt kommit framåt utan bara spunnit loss och bakåt finns bara stup utan räcken.....jag är faktisk lite för känslig för denna typ av underhållning. Men som tur är har allt gått väl och änglar funnits runt bil och vagn.
Sista dagen på resan passerade vi över riksgränsen och Abisko där kylan kom på riktigt. Meningen var att vi skulle stanna i Kiruna sista natten och komma fram till Lappis i dagsljus(ja det lilla som finns kvar vill säga) men vi kunde inte tåla oss utan kom hit i går eftermiddag.
Här kommer vi nog trivas bägge två och vi har gått hus och gårdsyn och det är toppen. Husvagnen ganska varm och vi är parkerade ett par meter från hundgårdarna med 24 Alaskan Husky som alla vill göra sig hörda.........har inte sovit så mycket inatt. Vi får tro att det blir bra när vi lärt känna varandra alla 26...!
Ikväll är det välkomstmiddag med vin och renkött hemma hos Ola´s chef. Magnus får nog ta och vara ledig ett par dagar till så jag kan läsa in alla behandlingsriktlinjer som gäller för ambulansen i Norrbotten:-)
Inatt skall det komma mera snö och jag bara njuter..............
Magnus